Fra vårt grunnfjell
Vi har fått en ny venn i Nederland, Kees Booth, og fra han har jeg fått oversendt et klenodium.
Kees Both leder en interessegruppe for de ca. 200 skolene i Nederland som kalles Jena-planskoler. Vi har også hatt kontakt med Tyskland, der det finnes ca. 40 skoler av denne typen. Men ettersom de aller fleste skolene i Nederland er offentlige skoler, mener vi de har større interesse for oss enn skolene i Tyskland, der alle er privatskoler.
Vi planlegger å få sendt folk til Nederland for å se på noen av disse skolene. I mellomtiden forsøker vi å sette oss inn i teorien bak dem. Det store og spennende spørsmålet er om disse skolene bygger på de prinsippene vi først overtok fra Friskole 70 i København. Spredt lesning i materialet vi har fått, tyder fram til nå på at her finnes et felles utgangspunkt.
Jeg har lenge hatt lyst til å ta fatt på grunnmaterialet for disse studiene, nemlig Peter Petersens skrifter. Det var Peter Petersen som startet en skole i Jena i 1927. Han sto da midt oppe i den rivende utviklingen av skoletenkning som foregikk i Tyskland i mellomkrigstiden og som førte til kritikken av den eksisterende skoleordningen, som var fra 1810. Det var denne utviklingen som også Rudolf Steiner, A. S. Neill (med Summerhill) og andre reformpedagoger var en del av.
Nå sender altså Kees Booth en kopi av en svensk oversettelse av en av Peter Petersens bøker på svensk. For meg kunne den mest spennende påskekrim ikke gi meg sånn hjerteklapp.
Den heter «JENA-PLANEN FÖR EN FRI, ALLMÄN FOLKSKOLA», er på svensk og er skrevet i 1933. Oversettelsen er fra et alderdommelig, vitenskapelig tysk til et ganske gammeldags og snirklete svensk. Men man venner seg til det. Den kom i tradposten i går, så jeg hittil har jeg bare kikket, men vil allikevel glede dere lesere av siden vår med noen sitater.
Forordet begynner sånn:
Alltsedan juli 1927 föreligger en «Jena plan». Jag lägger ansvaret för denna namngivning på de båda damerna miss Clare Soper och miss Dorothy Matthews, London. De ha nämligen hittat på detta namn och användt det vid den «fjärde internationella konferensen för uppfostrans förnyelse». De nödgade mig emmelertid då att lämna en kort redogörelse för grundtankarne i försöksarbetet vid universitetsskolan i Jena som grundval för behandlingen och kritiken i studiegrupperna i Locarno i augusti 1927. Åtskilligt kunde den gången uttryckas endast genom mer eller mindre lyckade slagord, det ble endast rubriker för en foreläsning eller ett kapitel eller några kärnfulla sentenser ur ett sådant.
Försöksarbetet i Jena har til syfte – och detta må särskilt understrykas i förordet, – att söka åstadkomma en verkligt enhetlig skolplan.
«Den fjerde internasjonale konferansen for oppfostringens fornyelse» med lederen for en eksisterende forsøksskole knyttet til universitetet i Jena som framtredende foredragsholder. Kurssted Locarno, damer fra London – dette forteller noe om frodige miljøer. Nettverk ville vi kanskje kalle det i dag. Men dette var uten fly og internett.
Petersen skylder på de engelske damene for å ha satt plakat på pedagogikkens hans. Det spørsmålet tumler vi også med. Må vi ha etiketter og slagord på det vi driver med? For meg er det bare det naturlige og selvsagte som utvikler seg om man tar barnas iboende krefter og muligheter med i tankene om skole. Men jeg tror ikke vi kan klare oss uten slagord og etiketter. Til gjengjeld må vi arbeide ustoppelig med å gi innhold til begrepene.
I pedagogikken er noe evig og gyldig til alle tider. Sigrid Undset sa at tidene forandres og menneskene med dem, men menneskenes hjerter forandres ingenlunde i alle dager. Klarer vi å forandre vår praksis når tidene forandres rundt oss? Klarer vi det uten å miste taket i det evige? Har de nåværende Jenaskolene bevart det som «menneskenes hjerter» behøver i alle dager? Har de likevel forandret seg slik tidene gjør og «menneskene med dem»?
Dette er våre spørsmål! Følg med!
(usikker dato)